Här ligger jag och blöder

Ja, det har gått lite sisådär med min uppdatering, men herregud, vill ni att jag ska viga hela mitt liv åt att blogga?


Av Jenny Jägerfeld
Titel: Här ligger jag och blöder
Sidor: 251
Utgiven: 2010
Förlag: Gilla Böcker
Första meningen: Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen före den internationellt inbillade olycksdagen, och jag hade just sågat av den översta delen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg.

Under skulpturlektionen så råkar Maja såga av översta delen av sin vänsertumme med en elektrisk såg, när hon höll på att såga till en hylla. Varför hon gjorde en hylla under en skulpturlektion kan diskuteras. Först kan hon inte fatt det, utan stirrar bara på sin tumme medan blodet sprutar. Men sen kom smärtan. Den är obeskrivlig, och Maja skriker och skriker.
Lite senare får hon sy ihop tummen. Den delen hon sågade av slängde doktorn bara i sopptunnan. De kunde inte sy ihop delarna.
Maja får ett gigantiskt bandage runt tummen istället för lärarens skjorta som hon använt som provisoriskt bandage.
Livet är lite svårt utan att kunna använda sin vänstertumme, som dessutom ger Vendela och FAS-Lars ännu en anledning att reta henne.
I hennes pappas mejlinkorg så hittar hon dessutom ett mejl från någon som kallar sig Denise som verkar ha ett förhållande med hennes pappa!
Efter allt det så känns det ganska skönt att bara åka till Norrköping och hälsa på mamma, som hon alltid gör.
Men den här gången går något fel. För när Maja kommer fram till Norrköping, så står inte hennes mamma och väntar på henne som vanligt. Men Maja tar istället bussen. Men när hon kommer fram, är ingen hemma. Och hennes mammas mobil ligger i huset, inte konstigt att hon inte svarade! Och det finns mjölk som redan utgått i kylen, hennes mamma som är pet-noga med att alltid dricka upp mjölken innan den går ut. Maja sitter och väntar och väntar, men ingen kommer. Sen går hon barfota på altanen så hon får massor med tandpetarstora flisor i fötterna. Och sen uppstår ännu ett problem: Hon hittar ingen pincett att ta ut dem med. Så hon går till grannhuset, där hon möts av ett hus fullt med folk och dunkande musik. Där möter hon en kille som heter Justin, en bilmekaniker med rosa byxor. Det är han som bor i huset, och han lyckas få ut stickorna.
Sen får hon idén att mamma kanske skickat ett mejl. Det hade hon, och det står ungefär: Sorry, kan inte ta emot Maja den här helgen, hoppas biljetterna är återlösbara.
Maja och Justin (som tydligen inte heter Justin) umgås mer och mer, och han får henne att tänka på annat än avsågade tummar och försvunna mammor.
Men var är egentligen hennes mamma? Har något hänt?

När jag läste första meningen så var jag fast. Jag menar, hur kan man inte falla för en bok som börjar med att huvudpersonen sågar av sig tummen? Fast den var lite blodig, beskrivningarna när hon beskrev hur det kändes av få en tumme avsågad verkade lite väl detaljrik. Herregud, jag undrar vad författaren gått igenom om hon kan beskriva såna hemska saker så bra? Blir nästan lite orolig...
Det kunde varit lite fler personer, det kändes som om det var så få, och då fick hela boken som en slags instängd aura omkring sig, som om de lever alldeles inskränkta.
Boken var alldeles för kort! Allt gick så fort, take it easy, liksom. Hon kunde lagt till lite mer miljöbeskrivningaroch sånt.
Ja, nu har jag äntligen fått ihop en liten samling med bra argument mot boken.
Men boken var ändå väldigt bra, jag gillade idén (även om den kändes lite oviktig jämfört med tillexempel Sagan om Ringen), jag har aldrig hört talas om en bok där huvudpersonen sågar av sig tummen.
Den har vissa roliga stunder, men inte precis en komedi. Men den frammanade många känslor, till exempel när (SPOILER VARNING! Markera för att läsa!) hon slog den där fördömda hyllan i golvet, gud vad sur jag var på mamman efteråt...  (Slut på spoiler)
Alltså, den var väldigt bra, inte min favorit, men helt klart läsvärd!

Ja, nu är jag ÄNTLIGEN klar med recensionen! Nu ska jag tvätta håret, gud hjälpe mig...